En mytisk konsert och en besvikelse

I lördags hade blåsarsymfonikerna konsert på Nybrokajen med en ung grekisk klarinettist, Dionysis Grammenos, som solist. Det kändes som om publiken verkligen tog till sig honom och hans ekvilibrism och vi hade kul allesammans. Det var visst många klarinettister i publiken, jag tyckte mej bl.a. ana min gamle lärare Sölve Kingstedt i vimlet.
Dionysis spelade en konsert av holländaren Hardy Mertens vars satser hade namn efter grekiska gudinnor, Kirke, Afrodite och Medusa (som ifs inte är en gudinna men väl ett mytologiskt väsen). Adam Gorbs två danser från Dances from Crete hade Minotaurus som motiv också.
Det fick mej att börja fundera över myternas betydelse för oss idag och var kvinnomyterna står för. Jag ska återkomma till det.

Besvikelsen
I förra veckan kom Kulturrådets svar på bidrag för samarbete med tonsättare. Blåsarsymfonikerna har sökt för två verk, givetvis med kvinnliga tonsättare. Det ena var ett verk av Anna-Lena Laurin för orkestern och en solist från jazz eller popvärlden, skulle bli Lisa Nilsson, det andra ett stycke för trumpetfrossan som Ann-Sofi Söderqvist ska skriva.
Jag blev extremt beskiven över att verket från Anna-Lena inte fick bidrag. Det hade varit jättekul. Anna-Lena är en tonsättare som har så bred genrekunskap, hon har spelat mycket jazzpiano som musiker men skriver mest klassiskt nuförtiden. Det är tänkt som ett möte mellan två musikaliska världar symboliserade av den mer klassiska orkesterklangen och sångerskan. Kombinationen är superbra och Christian som ska dirigera var också väldigt nöjd.

Vill man lyssna på hennes musik har hon en bra hemsida:


Nu är jag orolig för vad som ska hända med det här verket.