Ingeborg, Ingeborg, vad hande med dej?

Satt på Statens Musikbiblioteket tittade ut över snömassorna och läste om Ingeborg Bronsart von Schellendorf, née Stark, en i det närmaste helt okänd tonsättare och pianist, iaf för mej.

Ingeborg var en verkligt intressant kvinna. Hon blev Franz Liszts elev när hon flyttade till Weimar 1858 och han blev imponerad! Han skrev till en vän att hon var speciellt artistiskt begåvad, vilket borde betyda en del när Liszt säger det, och han brukade säga om hennes spel att "hon spelar som en vulkan", vilket i och för sej enligt tidens tänk måste vara väldigt okvinnligt!

Ingeborg gifte sej sedan med en annan pianist, Hans von Bronsart von Schellendorf och försökte förena karriär med familjeliv vilket verkar ha gått sisådär. Ingeborgs sångspel Jery und Bätely blev en sådan succé vid premiären 1873 att Hans hotade med skilsmässa om hon inte omedelbart gav upp sina artistiska aktiviteter. I ett brev till maken framkommer att han systematiskt uttalade sej föraktfullt om hennes kreativa förmåga och menade att hennes framgångar helt skulle bero på bekanta som ville henne väl... De följande åren skrev Ingeborg bara sånger!! Sedan blev Hans generalintendent i Weimar 1887 och Ingeborg avslutade sin stora opera Hierne som fick premiär 1891. Ingeborg fick ändå ur sej rätt mycket, bla fyra operor, och hon blev den första kvinnliga kompositör som fick en större opera uppförd i Tyskland. En dag ska jag ta reda på vem nästa kvinna var! Ingeborg hade svenska föräldrar men växte upp i St Petersburg och hon var under hela sitt liv väldigt stolt över sitt svenska ursprung.

Det vore väldigt kul att göra musik av henne i Blåsarsymfonikerna, antingen under kvinnoåret eller också under Den Svenska Säsongen. Jag har spanat i lådorna pa SMB och hittat ett par sånger, och mer var väl inte att vänta. Åtminstone en av operorna skulle föstås vara kul....med en intresserad smaskig svensk interpret.

Så är då äntligen min skägglösa blogg igång

Så till slut har då min skägglösa blogg kommit igång! Den ska handla om arbetet på Blåsarsymfonikernas nästa säsong, 10-11, då minst hälften av musiken vi spelar ska vara skriven av en skägglös person.
Och inte bara det, av en person som helt saknar de fysiska förutsättningar för att skaffa sig skägg dvs en kvinna. Bloggen ska också handla om en del av det som jag upptäckt och upptäcker när jag har letat efter musik av kvinnliga tonsättare och funderingar som det väcker.
Det är ju så att den fysiska oförmågan att odla skägg under seklen också förknippats med oförmåga att skriva musik, skapa konst, tänka filosofiskt och inte minst att det skulle vara väldigt opassande att ens försöka.
Jag trodde då jag började leta att det i denna andliga uppförsbacke skulle bli väldigt svårt att hitta någon annan musik av kvinnliga kompositörer än sånger och pianostycken, sånt som kunde framföras i "hushed tones", jag tänker då på tonsättare födda före 1900. Det var glädjande nog alldeles fel. Kvinnorna då som nu är inte alls lika många och de har en tendens att försvinna ur historien ganska kvickt, men de finns där och de flesta är inte alldeles oväntat riktiga järndamer.